Pappa..

Jag skrev denna text ett år efter min pappa dog, detta beskriver lite om hur man verkligen kan må ibland.
men det gäller att vara stark.
Nu är det snart 3 år sedan han tog ifrån mig och hans vänner.
Sorgen kommer alltid finnas kvar.

Självaste begravningen var på min 15 års dag, det var som om halva jag försvann.

Jag  var borta mycket från skolan dom närmaste månaderna, Jag orkade inte och ja ville inte förstå att det var  sant det bästa ja hade i mitt liv var borta skulle aldrig få träffa han igen. kommer ihåg det sista han sa till mig. du måste vara rädd om lacken på mopeden och så ringer pappa dig imorron och hör hur de gått på tävlingen... men inget vart ju av .

Har svårt att förstå vill ha han tillbaka...Man tänker ja me han kommer hem snart, men de gör han ju verkligen inte.


ja kan inte släppa taget JAG VILL INTE !

Han fick aldrig uppleva min 15 års dag inte se mig bli vuxen..

kan inte förstå varför just du ?! som fick alla att  skratta med dig och inte gjort nått dumt ?

jag fick i allafall sänka din urna i havet.

Men ja är inte den flickan du ville att ja skulle bli ja tror själv inte att ja skulle vara så här om  han hade levt.

eller ja vet....

Jag kommer inte gå den linje han ville att  ja skulle gå men ja hoppas att  de blir bra ändå skulle inte orkat då natur de vart  media... hoppas de är bra ändå..

Pappa kommer alltid  att  finnas även om ja inte vet de så ja verkligen hoppas det... vill inte  att du ska vara död...:’(

stav fel kan ju finnas.

Jag på kälken och min älskade pappa som går !

Saknar dej till max, allt hade varit så mycke lättare med dej.




Kommentarer
Postat av: simone

Fint skrivet gumman, men han är säkert väldigt stolt över dig som varit och fortfarande är så stark :)

2009-11-24 @ 19:28:24
URL: http://simonearlemar.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0